En kristen stad

 

Sigtuna var en kristen stad redan från början, med biskopssäte från mitten av 1000-talet och fram till mitten av 1100-talet. Detta upphörde då i samband med att ärkebiskopssätet tillkom i Gamla Uppsala. I en halvcirkel bakom bebyggelseområdet låg ett tjugotal tidiga gravfält eller gravgårdar, som inte ligger i anslutning till någon av de kända kyrkorna. De gravar som undersökts visar dock att Sigtuna redan från början var ett kristet influerat samhälle.

Under den tidiga medeltiden byggdes inte mindre än sex eller sju mäktiga stenkyrkor med tillhörande kyrkogårdar i Sigtuna.  Alla utom en, domkyrkan, låg bakom det äldsta bebyggelseområdet och utmed en något senare anlagd gata parallell med Stora gatan (motsvarande men söder om nuvarande Prästgatan och delvis utgrävd 2006). Domkyrkan låg mitt i staden på den tidigare kungsgårdstomten.

År 1237 inrättades ett dominikanerkonvent i Sigtuna, ett av de första i sitt slag i Sverige. Tio år senare invigdes dominikanernas kyrka, S:ta Maria. Mariakyrkan är en av de äldsta tegelbyggnaderna i Sverige. På 1200-talet tillkom också ett S:t Görans hospital i stadens västra kant. Något senare, i motsvarande läge, men öster om staden, anlades slutligen en S:ta Gertruds-kyrka. Tre av kyrkorna i Sigtuna revs redan under högmedeltiden.

Efter reformationen 1527 lämnades de övriga att förfalla. S:t Pers, S:t Lars och S:t Olofs  ruiner är idag välkända inslag i stadsbilden. S:t Nicolaus, domkyrkan och ytterligare en eller ett par kyrkor, som vi inte vet namnet på, saknar spår ovan mark.

Kors Prof 1 RF